Hur man får till tredje bas

Hur man gör en baslinje. Baslinjen stöder vad de andra instrumenten i bandet gör. Det finns tre komponenter som utgör nästan all musik: harmoni, rytm och melodi. Bottenlinjen avgränsar varje komponent. Om basen slutar spela och resten av instrumenten fortsätter, låter musiken dålig och svår att dansa. Även lyssnare som vet lite om det, vet att något är fel, även om de inte kan ... Du är inte kopplad till en skola. ... Men här får man vara försiktig. Om x är 0 innebär ju det att vi delar på 0. Det får man inte göra. ... x är basen och a är exponenten. Hela uttrycket är en potens. Potenslagarna berättar hur man räknar med potenser. Första potenslagen. x a ·x b = x a+b. Andra potenslagen. x a / x b = x a-b ... Hur får man ett bra ljud på en elbas? Bra ljud på en basgitarr beror på två saker: din teknik och din utrustning.Viktigaste är din teknik. Även med den bästa bas i världen, kommer att ljudet vara dåligt om du har dålig teknik. Här är några saker att tänka på:1) gör säker att vänster hand Hur man gör en basgång Basgång stöder vad andra instrument i bandet gör. Det finns tre komponenter som utgör nästan all musik: harmoni, rytm och melodi. Basgång beskrivs varje komponent. Om basen slutar spela och alla övriga instrument fortsätter, musiken låter tunt och oc Potenser används för att förenkla beräkningar där man multiplicerar samma tal, eller variabel, med sig själv två eller flera gånger. En potens består av en bas och en exponent som tillsammans bildar en potens.. Potenser och potenslagarna är något som återkommer om och om igen i kurserna i matematik. Hur man håller bas och andra amerikanska gamefish i ditt hem akvarium Många människor inser inte att de kan fylla sina hemakvarium med infödda fiskar snarare än exotiska. Om du är intresserad av att hålla amerikansk fiskfisk måste du anskaffa en stor tank och överväga vilka fisktyper du vill lägga till den. Växla först 26 enkronor till femkronor. Du får 5 femkronor och 1 enkrona över. Sista siffran är då 1. Växla dina 5 femkronor till 1 tjugofemkrona (och 0 femkronor över). Andra siffran är då 0. 1 tjugofemkrona kan inte växlas till något större, så du är klar. Tredje siffran är då 1. 26 i bas 10 är då samma sak som 101 i bas 5.

[Skitlång story] Tvärbäng i Sälen

2020.07.23 16:27 madatspaghetti [Skitlång story] Tvärbäng i Sälen

Polare 1: J Polare 2: D
En sommar för några år sedan när jag var 18 satt jag och två polare på bussen en dag deppiga som fan och pratade om att vi aldrig gör något och om hur uttråkade vi var, då vi fick den briljanta idén att åka långt åt helvete i en vecka. Efter lite diskuterande så bestämde vi oss för att Sälen skulle bli destinationen eftersom Ds farbror har stuga där.
Så vi drog iväg nån dag senare med full packning inklusive ett hekto hasch. På vägen hamnar vi i diverse olika klassiska konversationer som nybörjarrökare ofta har; ”Nånting nånting hotboxa”, ”Mecka fetaste gåsen någonsin” osv. Vi bestämmer oss då för att använda ett helt paket OCB till en joint och göra den så stor som möjligt av det. Exhalterade som fan var vi.
Nåväl, efter 4 timmar och några felkörningar rullar vi upp utanför stugan, parkerar bilen och går in för att göra oss hemmastadda. Så småning om sitter vi alla i soffan framför eldstaden och påbörjar arbetet med jesus uppståndelse till gås samtidigt som vi trycker i oss en haschkladdkaka som nån hade bakat. Det tog ca en och en halv timme, men till slut var åbäket färdigt. 35 gram i en splirre. Vi var som barn på julafton. Klockan är väl runt 21 när vi tänder igång skiten.
Det är nånstans runt midnatt då vi börjar gå från bänga till helt jävla ur funktion. J säger ”kan jag få tändaren?” och vi börjar garva hejdlöst när vi inser att det är han som håller i tändaren och gåsen har slocknat. Det är inte helt omöjligt att han suttit med den i en timme utan att ta ett bloss, men vem fan vet. Jag var upptagen med att stirra på brasan och inse meningen med livet.
Här någonstans börjar allt bli suddigt som fan. Minns att någon yttrar ”är det bara jag som är heeeelt?”. Vi konstaterar att vi är heeeelt allihopa. Vi får för oss att vi ska gå ut på promenad så det gör vi.
Minns inte så mycket av äventyret, utan minnena börjar när vi är tillbaka i stugan och sitter på golvet i köket och dricker vatten. Kommer ihåg att vi rabblade på om hur vatten var som en gud, att det ger liv och tar liv om man är utan det eller nåt sånt. Vi blev fan nästan religiösa. Efter ett tag när konversationen dött och vi bara suttit och stirrat på ingenting med vidöppna käftar ett tag så går vi till soffan och sätter oss.
Saknta men säkert börjar J gå sönder på riktigt, för han säger nämligen följande: ”Juste fan, skulle inte vi gå ut?” Jag garvar och tänker bara att det är ett skämt om hur bäng han är. Han skrattar lite också, men blir seriös ganska fort och säger ”Men allvarligt asså, jag var fan fett taggad på att gå ut...” Jag blir tyst några sekunder och anstränger mig för att klura ut om han driver eller inte. ”Är du seriös?” Säger jag. ”Ja vadå vill inte du gå ut?” Svarar J. Jag vänder mig mot D för att ge han ”you seeing this shit?”-blicken bara för att inse att han sitter kvar på golvet i köket helt jävla däckad. Jag tittar tillbaka på J som nästan ser förolämpad ut över att jag inte vill gå ut. ”Skärp dig asså jag får fan psykos” säger jag med ett nervöst skratt. ”Vadå, om vi går ut och får lite luft kanske man kvicknar till lite”. ”Asså vi var ju nyss ute...” säger jag lite osäkert, för vid det här laget börjar jag seriöst ifrågasätta om vi ens varit ute. Han är tyst och bara stirrar ner i golvet i säkert 20 sekunder innan han tittar på mig, lyser upp och säger ”Aa ey juste” för att sedan bryta ihop i ett skrattanfall av guds nåde. Jag är lite lättad, men skadan är redan gjord. Jag har sneat. Jag börjar få kraftig ångest och börjar kämpa för att inte dö. Ni som vet, ni vet. Jag hamnar i mitt eget huvud och börjar höra ett skarpt, svinhögt ljud som kommer i stötar.
Jag är oficiellt i Narnia.
Börjar få syner av abstrakta geometriska former och färger som går över till ansikten. För varje ny form kommer ett ansikte parat med den. Jag har vid det här laget förminskats till bara ett medvetande. Sen efter vad som känns som 4-5 timmar av former och annan skit börjar jag höra röster i det där skarpa ljudet som har legat som ett mantra i bakgrunden hela tiden. Hör inte vad dom säger, men jag vet att dom är väldigt rädda och oroliga. Jag får mordpsykos. Försöker prata med rösterna för att lugna dom men jag får inte fram några ord.
Helt plötsligt kommer den där känslan av att man faller, och jag rycker till. Synerna är nu borta men ljudet är kvar, men det är inte längre röster. Det har gått tillbaka till det skarpa ljudet. Inser att jag blundar, så jag öppnar ögonen och ser mig omkring.
Det är nu jag inser vad ljudet är. J skrattar fortfarande. Hysteriskt. Jag ställer mig upp hastigt och går in på toan för att återhämta mig. Sitter där i kanske 45 sekunder innan jag blir klaustrofobisk och går ut igen. När jag kommer tillbaka har J slutat skratta, och sitter nu och gör vågen med armarna. Jag sätter mig bredvid helt jävla slut och säger ingenting. Han frågar ”Mår du bra eller?”. ”Ja” ljuger jag. ”Skulle vi gå ut eller..? Nää jag ba skoja” säger han, jag fnissar till och börjar sedan garva lite. Ett varmt lugn strömmar genom kroppen och jag får en lätt euforirush. ”Fan vad jag sneade förut” Säger jag. ”På toan?” Undrar han. ”Nej innan, när jag satt här.” Svarar jag. ”Aa jag med typ” säger han. Vi konstaterar att jag nog hade i för mycket hasch i kladdkakan, och går för att titta till D i köket. Han sitter lutad mot kylskåpet, fortfarande helt utslagen. Vi harvar lite, tar nån bild och försöker väcka honom men han är så gott som i koma. Vi bestämmer oss för att avrunda och gå och lägga oss. Minns att jag sov som ett barn i nybäddad säng.
The end.
Jag vet än idag inte om J verkligen skrattade i flera timmar eller om det var jag som tappade tidsuppfattningen och några minuter förvandlades till timmar, och när jag frågar honom om det så säger han bara att han inte minns något efter att vi satt i köket. Kommer nog aldrig få veta.
TL;DR: Tre 18åriga färskingar röker en monstergås och äter lite för starka edibles. Den ena däckar på golvet i köket, den andra får skrattpsykos, och den tredje hamnar i Narnia.
submitted by madatspaghetti to swedents [link] [comments]


2016.06.21 00:11 hikaren [seriöst] Jag har bevittnat något paranormalt och behöver tips och råd

Jag bor och har i hela mitt liv bott i Lappland. Är nog tekniskt sett den enda boende i Kvikkjokk. Finns säkert några fjällstugor här och där men jag är nog den enda som bor i sin stuga på heltid. Kvikkjokk är känt bland Kungsledens fjällvandrare som den etapp (för de som väljer att ta den rutten) med minst människomänniskoliv och mest natur. Har sett en hel del vrickade människor här ute faktiskt men det får jag ta till någon annan tråd.
Det jag hade tänkt att berätta är något som började för massa år sedan när jag träffade ett par och som på senare dagar tagit fart igen.
Första natten man spenderar i en stuga i ingenmansland resulterar alltid för alla i sömnlöshet. Men man lär sig nog mer än vad man tror efter den första natten. Det gjorde jag i alla fall. Den första morgonen tänker man såklart inte på hur erfarenheten har varit att sova själv i en stuga såhär är, men tänk tillbaka på det några år efter så kommer du förstå vad jag menar. Man insåg att det inte fanns några seriemördare eller psykopater som kikade in på en när man låg i sin fåtölj framför brasan. Om det var något som knakade eller knarrade så var det träd eller möss och inget annat. Man måste lära sig att förtränga bort skräckfilmstänket.
Det var en kväll som däremot var lite olik andra kvällar. Jag hade kommit tillbaka efter en dags vandring. Gjort mig hemmastadd och lagt mig i min fåtölj. Hade kanske legat framför brasan i 4-5 timmar och läst min bok. Det hade varit kväll ett bra tag nu och det var mogen tid för mörkret att börja krypa in. Det var då jag såg två svarta silhouetter ge ifrån sig skuggor från fönstret. Det var absolut människogestalter jag såg från skuggan. Detta gjorde mig faktiskt livrädd - var det rånare? Mördare? Psykopater? Det visade sig vara "fjällvandrare" som hamnat på fel spår och sedan hade det blivit så mörkt att de desperat försökt hitta en stuga och som tur var hittade de mig (jag bor inte mitt i center av Kvikkjokk).
De var väldigt artiga av sig. De erbjöd sig att bland annat städa upp disken i mitt kök för att jag bjudit in dem. De erbjöd sig att t om göra ordning mat från det jag hade i kylskåpet. "Kör på" tänkte jag. Vi lärde känna varandra väldigt bra över maten och ölen jag bjöd på i mitt vardagsrum strax därefter tog de emot välvilligt. Vi hade en väldigt mysig stund tillsammans den natten. Det visade sig att de var ett par som lärt känna varandra under studietiden. Han en fysikerstudent och hon en ingenjörsstudent (samma ämne), båda på avancerad nivå. De sade att de visste att det var något mellan dem när killen (som läste på Lund) var på studiebesök på hennes skola KTH och de börjat småbråka om skillnaden mellan fysikstudenter och ingenjörsfysikstudenter - vilken utbildning som var bsät. Lite avundsjuk måste jag medge att jag var. Det de två hade, var något jag bara upplevt en gång tidigare men hon jag upplevde det tillsammans med avled i en bergsolycka för några år sedan :(
Vi höll säkert på och prata och hade det jättetrevligt 4-5h framåt. När klockan slog 0300 somnade den siste.
Morgonen därpå var de borta. Det var som om de inte ens varit där till att börja med. Kläderna var hoppackade, fanns inga spår av ölflaskor eller tallrikar och inga fotsteg från jorden nedanför mitt fönster som jag är hundra på att de måste gått igenom när jag först såg de i form av skuggor. Värst av allt var egentligen disken. Jag minns till 110% att tjejen hade erbjudit sig och diska men morgonen efter var allting tillbakakastat till den oreda det till början var. Helt sjukt egentligen. Det enda fysiska jag hade kvar som minne från dem var ett hjärthalsband (ni vet som de har i romantiska hollywoodfilmer) som när man fäller upp så visas en bild av båda personerna i relationen. Deras ansikten var där klart och tydliga, bara att det var som om porträtten i halsbandet hade föråldrats 50-60 år. Bilden var inte alls lika klar som den var natten jag fick den. Väldigt märkligt.
Det här var något som jag grubblade över ändå tills något utöver det ordinära hände mig. (Det här är 7 år efter besöket). Jag skulle ut och vandra längs ett lokalt spår jag hjälpt sätta upp. Detta spår har jag i 10 år gått i nästan varje helg. Det finns alla möjliga varianter av det också. Korta, långa, man kan svänga av lite varsomhelst och hamna uppe på bergsplatåer eller vid sjöar och efter sitt tycke sätta upp tält där det behagar en. Den här gången hade jag tänkt att dra österut längsmed spåret så att jag tillslut skulle hamna vid en sjö för att där sätta upp tält och spendera natten, den sköna svenska augustinatten (myggnät medbringes!).
Jag kom dit, satte upp tältet, gjorde i ordning med stenar och trä för att starta en brasa. God mat hade jag med också, hade med en flintastek och lite potatissallad. Jag driftade iväg när jag låg där i strandkanten intill sjön och läste min bok 'Nightfall'. Det här är min typ av meditation och har varit det sen 10 år tillbaka när jag börjat vandra i skogen.
När det blev mörkt började allting som jag inte har någon förklaring för hända.. Jag slöt ihop boken. Gruppen hade slutits ifrån varandra. Den smala Altinol var död, antagligen efter hur uppsluken han varit i sitt arbete vid det astronomiska institutet efter deras upptäckt om solförmörkelsen. Journalisten Thermon hade återfunnit Sheenai som han hade känslor för. Sheenai hade gått med i en brandmansstyrka vars uppgift var att släcka alla bränder och stoppa brandstartare. Detta var en form av miniregeringen som hade skapats efter den stora solförmörkelsen som hände vart annat millenium i deras solsystem med fem solar.
Brasan slocknade ut trots att den hade 1,5h-2h kvar att brinna. Vildlivet som jag var ovetandes om (fast som ej var ömsesidigt) blev jag plötsligt vetandes om då ett rådjur från ingenstans kom springandes ur busken 3 meter åt höger om mig, den sprang som om något jagade den för den var inte alls rädd för mig då den sprang mot min riktning rätt i den utslocknade brasan som om den inte brydde sig om att jag låg där. Kommer en björn komma springandes efter denna bock? Nej, något sa mig att det var lugnt för det var inte bara det här rådjuret som agerade onaturligt. Jag hörde fåglar skapa rasslande ljud från träd och fiskar som började stimma till rejält i sjön från ingenstans - ingenting jag bevittnat förut. Det kändes lite som i sån där undergångsfilm när alla fåglar börjar flyga i cirklar. Så var det, vildlivet var helt i otakt. Inte ens syrsorna kunde hålla rytm.
Det var då jag såg det som jag inte vågat berättat för någon på några år sedan det här hände (förutom försvaret förstås). Först syntes ett starkt vitt ljus från botten av sjön. Som om någon tänt någonting där nere. Detta ljus sträckte sig en stor bit över sjön och vågorna gjorde så att det var svårt att få en bra bild av vilken form detta ting nere från sjön hade. Jag såg hur ljuset nere från sjön steg mot ytan, väldigt sakta och väldigt tyst. Det ända ljud jag hörde var något som skulle likna en dunkande bas som gick upp och ner i toner. Lite svårt att förklara men tänk er ett konstant: dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk etc detta började väldigt långsamt samtidigt som varje dunk gav ifrån sig en annorlunda ton från det tidigare dunket. Det här dunket fortsatte tills det gick väldigt väldigt snabbt. Nästan så att det var svårt att höra ett dunks övergång till nästa dunk.
Objektet som legat i sjön fortsatte att stiga tills man började se objektet i sin helhet. Till en början såg det hela ut som om en mantel eller ett täcke hade sakta flugit upp över sjön, men det som såg ut som ett täcke var allt vatten som rann av sidorna. Nu såg jag formen. Ett triangulär svart svävande föremål med vitt ljus på dess sidor. Jag kunde inte tro mina ögon. Helt jävla sjukt. Objektet fortsatte att stiga sakta så att jag kunde se dess undersida. I mitten av det triangulära objektet (från undersidan) fanns en väldigt stark ljuskälla av något slag. Det var denna källa som såg ut att ge ifrån sig det dunkande ljudet för det var något som såg ut som någon sorts boll som rörde sig i en sfär i en väldans fart där inne, den såg ut att vilja komma ut, men var fast. Typ. Det är svårt att förklara och det var samtidigt svårt att tyda för den här bollen var typ en tiondel så storm som hela den ljusa källan på undersidan, det mesta var bara ljus. Man såg svaga silhuetter av bollen dock.
Objektet fortsatte att stiga kanske 20 meter upp i luften. Detta var fortfarande extremt nära med tanke på hur stort det var, säkert 40 meter brett/långt, Helt plötsligt hördes ett extremt högt jävla dån, som måste ha kommit från det här objektet för här börjar minnet bli lite suddigt Det sista jag mindes var det extremt höga ljudet, typ som ett dån, som om man från ingenstans skulle stå 1 meter nära ett stridsflygplan som brutit ljudvallen. Efter ljudet kom en extremt stark tryckvåg mot mitt bröst och ansikte, så starkt att jag föll bak ner till marken och tuppade av.
Jag vaknade upp nästa dag, kanske mot eftermiddagen. Det var fortfarande ljust och jag kände mig inte alls bra. Det kändes som jag legat där flera dagar med tanke på hur hungrig och skör jag var. Men jag kände mig nog antagligen så för att jag vart så skärrad av gårdagens syn.
Det är här den sjuka delen av historien börjar hända.
I horisonten hör jag ett surrande ljud. Långt inne i skogen hör jag folk skrika ohörbara kommandon. 20 meter framåt i spåret ser jag hur 2 soldater varav en med en schäfer springer emot mig. Jag ser att båda två bär en bindel på armen som det står MP på. Båda ser lika angelägna ut att få tag i mig.
Jag kan bara tänka mig en sak varför de velat stanna mig och det måste ha att göra med det jag såg igårnatt. De tog mig till ett ställe inte långt från sjön där det stod 5 helikoptrar, en hel del bussar som jag gissar på att alla åkt med. Det var MP som stod och patrullerade runt, men också några som gick inne i skogen med deras hundar. Det var andra soldater där också, med baskrar som också såg ut att gå runt i skogen men också på området där de slagit upp läger. Det var säkert 100-150 man här totalt. Jag såg ett gäng på 10 personer komma rusande ut ur skogen (åt samma håll där jag vet sjön låg) med sådan klädsel CBRS-soldater har (gasmask, skyddsdräkt). Man kunde se att de hade något viktigt att rapportera in då de sprang mot den 2 meter långa soldaten som förde sig med naturlig auktoritet. Han måste ha varit befälhavaren för den här operationen.
Egentligen får jag inte säga mer. Men ni måste få veta.
De släppte mig 3 h efter att de tagit in mig. Jag fick mat, läkarbesök mm. Jag blev också förhörd. Frågorna de ställde var väldigt underliga. Om vi säger såhär. Jag skulle aldrig haft en bild av att Försvaret skulle veta något om något sånt här. Jag trodde att de skulle stämpla mig som någon konspirationsteoretiker eller så men nej.. Istället ställde de frågor utöver det jag såg. De fiskade med frågor som om de hade uppfattningen att jag sett mycket mer än vad jag egentligen sett. "Är du helt säker på att du inte såg 3 objekt ackompanjerat med det första objektet?"; "Det här ljudet som "objektet" gav ifrån sig, du är helt säker på att du inte hört det förut, inte ens från några bekanta som arbetar med naturliga fenomen?", va tänkte jag? Försöker han insinuera något? Något om mina gamla fysikerbekanta, fast de räknas knappast som bekanta. "Hur väl känner ni det här paret?"; "Hur träffades, under vilka omständigheter? När träffades ni? Hur länge sågs ni under det här mötet?"... etc, han kunde inte sluta. Vad ville han egentligen ha ut av mig. Det här paret var egentligen nobodies för mig. Och vad menar han med att det här dunket är något naturligt fenomen? Det jag hörde lät ju minst sagt väldigt artificiellt. De fortsatte att fråga väldigt hårt om halsbandet jag hade i min väska. Det var samma halsband jag fått av fysikersällskapet som hälsat på mig förut. Jag förklarade hela händelsen för dem (förhöraren) som jag förklarat för er. När jag väl berättat klart tog han fram en bild av två personer som låg livlöst bleka intill en strandkant. Samma personer som de på bilden i mitt halsband. Hh-h-ur? Va? Sa jag helt förbluffat. "Dessa påträffades avlidna för 60 år sedan vid denna sjö". Kalla kårar kröp ner min ryggrad. Förlåt?
Förhöraren lade ut alla sina kort på bordet. Han förklarade att de försvunnit efter ett hemlighetsstämplat forskningssamarbete med den Amerikanska regeringen. Tydligen hade de hållit till i underjordiska baser i Lappland, baser som nu enligt förhöraren är förstörda. Det pågick bland annat forskning med partikelacceleratorer - långt före den tidens teknologiska framkant. Basen och projektet var högst hemlighetsstämplat men han berättade för mig, antagligen ur hopplöshet för att komma vidare med det här fallet. De hade tydligen forskat om kvantmekanisk sammanflätning och förflyttning av massa i rum/tidsrum. Enligt förhöraren hade de nått ett genombrott när de plötsligt under mystiska omständigheter försvunnit och senare blivit funna vid en sjö intill en strandkant döda, båda två. De påhittades liggande på rygg bredvid varandra. Trots att fotot var väldigt morbid i sig så såg det ut som att båda de två dött lyckliga. De dog tillsammans.
Efter denna incident hade det här projektet lagts ner och den underjordiska basen hade förstörts. Projektet och forskningen hade förts vidare och fortsatt i USA, utan det svenska paret förstås.
Det var av denna anledning förhöraren var ivrig att veta hur jag fått tag i halsbandet från det avlidna paret. Jag kom på en snabb lögn att jag hittat det vid strandkanten samma kväll jag tuppat av. Jag insåg att förhöraren hade gjort ett stort misstag att inte undanhålla denna information som jag nu kunde använda emot honom för att ta mig ur det här stället. Jag såg det i hans ögon hur han inte alls trodde det jag sa, men han insåg själv hans misstag. Förhöret avslutades, jag fick gå hem. Jag kunde i min omgivning höra det surrande ljudet från helikoptrarna åtminstone 2 dagar framåt. Den tredje dagen när jag visste att de inte var kvar gick jag tillbaka till sjön där paret hade dött på bilden. Jag försökte föreställa händelseförloppet upp till att de dog. Men allt kändes så skumt. Hur kunde de ha hälsat på mig för 7 år sedan om de dog för 60 år sedan?
Det fanns inte så mycket att göra på stranden, längre. Jag kastade några mackor och gick tillbaka till stugan. Jag satte mig framför brasan och läste klart 'Nightfall'. När jag läst klart boken låg jag i fåtöljen och bara kollade in i brasan. Sova gick inte, mitt huvud gick i för högt varv.
Jag vaknade upp mitt i natten, klockan var lite över 0100. Jag hade visst somnat om. Det var helt ljust i stugan från lamporna som fortfarande var tända och brasan förstås. Jag gick upp med filten fortfarande virad runt mig för att släcka ner och släcka brasan när jag hörde ett knakande ljud från trappan till dörren följt av två knack på dörren. Med ett väldigt sakta intervall mellan varje knack.
Vem fan kan det här va? Så här sent? Kom ni ihåg vad jag berättade ibörjan om hur man överkommer rädslan från att sova i en stuga mitt i ingenstans efter första natten? Gud, glöm det jag sa, det kändes som jag var barn igen och livrädd från att sova i min egen säng, ni vet hur man kunde vakna upp mitt i natten som barn och känna hur mörkret bara ville komma åt en trots att lamporna var tända? Så kändes det då, men nu var det någon på andra sidan dörren. Det tog mig säkert 2 minuter för att ta mig modet att ens gå mot dörren. Och personen som knackade verkade tålmodig för han knackade aldrig igen från att han knackat första gången och jag tagit mig 2 minuter att gå mot dörren.
Jag gick mot dörren, kollade inte i kikhålet för då hade det känts som att jag skulle dött,, jag öppnade dörren sakta. Kollade ut försiktigt. Ingen där. Ni fattar inte hur rädd jag vart. Vem håller på såhär egentligen?! tänkte jag. Nästan så att jag bara ville dra ut men personen som knackat skulle ju kunnat stå där varsomhelst och jag visste ju inte hans intentioner. Sedan finns det ingen belysning eller riktig bilväg bra nog att köra på i mörkret. Fyfan asså. Den natten sov jag inte, Jag släckte ner, lade mig i sängen med täcket över huvudet och skakade som bara den.
Vid 0600 (1h sömn) på morgonen därefter vaknade jag av att någon kastade in något genom fönstret. Jag rusade upp och på köksbordet såg jag en tegelsten med snöre och ett meddelande invirat i snöret. Meddelandet läste: "Wöo. Tpexw. 60 åv. Jsxs. Wxverh. Qmhwsqqev. Opsgoer rms. Qsvksr. Jövopevmrk.". Det här är något jag skulle behöva ha hjälp med att tyda för jag har seriöst ingen aning vad det betyder?
Så kan ni hjälpa mig vad det här betyder? Är det något annat språk? Baklänges på något språk? etc? Jag har försökt jättelänge och jag känner att jag bara vill dra härifrån nu.
submitted by hikaren to sweden [link] [comments]


01 Stämma basen - Grundkurs med Mathias Garnås Vad är en ON-bas och hur tar man fram en i ett underrum av R3? Flawless face, perfekt bas av foundation L13 4 Hur man beräknar bas för rad och kolonnrum Utvidga till bas för hela rummet L14-2 Koordinatbyte mellan en bas och standardbasen UNDERVATTEN-BAS! - Subnautica #4

Hur får man ett bra ljud på en elbas? / davidchita.com

  1. 01 Stämma basen - Grundkurs med Mathias Garnås
  2. Vad är en ON-bas och hur tar man fram en i ett underrum av R3?
  3. Flawless face, perfekt bas av foundation
  4. L13 4 Hur man beräknar bas för rad och kolonnrum
  5. Utvidga till bas för hela rummet
  6. L14-2 Koordinatbyte mellan en bas och standardbasen
  7. UNDERVATTEN-BAS! - Subnautica #4

I denna kurs kommer Mathias Garnås att visa och berätta hur du på bästa sätt lär dig att spela elbas, och som i denna video hur man stämmer basen. För att komma till de andra 69 kurserna ... Går igenom vad en ON-bas är, dvs ett gäng vektorer som är linjärt oberoende, parvis ortogonala och som alla har längd 1. Visar sen hur man kan bestämma en ON-bas i ett underrum av R3 mha ... I Built a 600 Meter Human Cannon That Ends All Existence - Satisfactory - Duration: 21:59. Let's Game It Out Recommended for you Videon innehåller produkt/er som skickats till mig för påseende från företaget eller en PR byrå. Dock är det alltid mina egna åsikter om produkterna som ej påverkas av tredje part ... Här visar vi hur man konkret får fram baser för radrum och kolonnrum för en matris ... L13 4 Hur man beräknar bas för rad och kolonnrum ... Hur man får fram avbildningsmatrisen till en ... Går igenom hur man tar fram en bas i ett underrum och sedan hur man fyller ut denna bas till en bas för hela rummet. Pratar även kort om det ortogonala komplementet till ett underrum. Hur man får fram basbytesmatrisen och hur den hjälper i ett konkret exempel.